Abel Emporagrius

Fältwäbel wid Albedyhls Dragon-Regemente o. Kornett wid Meijerfeldts Dragon-Regemente. Blev högst 30 år.

Noteringar

Karolinerofficer och kornett Mons:r Abel Emporagrius d.y. började sin militära bana som mönsterskrivare vid överste Axel Conrad von Wangersheims Österbottens regemente den 18 augusti 1701, därstädes sergeant den 28 augusti 1702. Han befordrades till underofficer och fältväbel vid generalmajor Henrik Otto von Albedyhls dragonregemente den 14 maj 1707 och tjänstgjorde därefter som officer och kornett vid general Johan August Meijerfeldts dragonregemente fram till tillfångatagandet vid Perevolotjna den 1 juli 1709. Kornett var den officer som förde kornetten dvs. standaret för att visa de stridandes identitet och position. Att svika sin fana var kanske det svåraste brott en soldat kunde göra sig skyldig till under äldre tid. För motståndaren, å andra sidan, innebar varje erövrat fälttecken en viktig seger. Standaren var tillverkade av dyrbart materiel och konstfullt dekorerade för att signalera ett regementes status och det var inför den soldaten svor sin trohetsed och det var för den han förväntades offra sitt liv. Kornetten Abel Emporagrius dödades under upploppet i Tobolsk i Sibirien. I Tobolsk satt efter nederlaget vid Poltava 1709 omkring 1,200 svenskar i krigsfångenskap i drygt tio år. Den 29 april 1712 drabbades staden av en förhärjande eldsvåda och medan de svenska krigsfångarna framgångsrikt dämpade eldens framfart blev de överfallna av en pöbelhop. En av de ihjälslagna var Abel Emporagrius. Han ärvdes av sin svåger regementsfältskären och hovmästaren Johann Friedrich von Santen. Karolinerna Abel Emporagrius och Axel Johan Emporagrius, likaledes kornett vid samma regemente och fången vid Perevolotjna den 1 juli 1709 och ihjälslagen av kalmucker i Wologda 1716, och regementsprästen vid Jönköpings regemente Israel Jonæ Emporagrius är högst sannolikt släkt, men deras exakta släktskap har inte kunnat fastställas av mig. Dragonofficerarna Abel Emporagrius och Axel Johan Emporagrius är båda omnämnda i Adam Lewenhaupts Karl XII:s officerare. De har antagits vara nära släkt men detta har inte kunnat fastställas i bevarade urkunder. Regementsprästen Israel Jonæ Emporagrius uppges vara son till vågmästaren i Torsåker Jonas Emporagrius vars anfader uppges vara komministern i Torsåker Israël Erici Emporagrius, min anfader stamfadern kyrkoherden Ericus Svenonius tredje son. Israel Jonæ Emporagrius var student vid Gävle gymnasium från 1696 och prästvigdes några år senare. Han tillfångatogs av ryssen vid Dnepr 1709 och hemkom 1722 efter 19 års bortovaro varav 12 år i fångenskap i Wirkotuje i Sibirien. Israel Jonæ Emporagrius kom gående till fots jämte hustrun Christina Dorotea Jerberg med en liten son vid handen och en dotter som han bar på ryggen heter det i Smålands beskrifning. Christina Dorotea Jerberg av släkten Leijonschal och sonen Petrus dog i Stockholm strax efter hemkomsten. Han ansökte hos Kongl. Maj:t 1723 om hjälp i sitt utblottade tillstånd för sig och dottern Catharina Elisabeth född 1720 i Ryssland. Enligt Växjö Stifts herdaminne gifte han om sig den 2 juli 1724 med prästdottern Ulrica Juliana Ulmstedt. Det föddes enligt samma källa tre barn i äktenskapet mellan åren 1726-1730, två söner och en dotter. Sönerna dog båda som unga, ogifta och barnlösa. Israel Jonæ Emporagrius dog 1734 som kyrkoherde i Svarttorp s:n. i Småland. Han uppges då ha varit 56 eller 58 år gammal.

Personhistoria