Gabriel Erici Emporagrius

Hertig Karls krigspräst o. kyrkoherde i Årsunda o. Fittja pastorat. Blev högst 67 år.

Äktenskap med Dorothea Olofsdotter

Noteringar

Krigspräst och kyrkoherde Gabriel Erici Emporagrius föddes under Erik XIV:s tid. Han var student vid Vasaskolan i Gävle under slutet av 1570-talet och blev sockenpräst till Torsåker 1590. Gabriel Erici Emporagrius underskrev liksom fadern Ericus Svenonius Uppsala mötes beslut den 19 mars 1593 och han bevistade slaget vid Stångebro den 25 september 1598 i egenskap av hertig Karls krigspräst, sedermera kung Karl IX. Slaget vid Stångebro är känt för att vara den sista inbördesstriden på svensk mark och för att evangelisk luthersk tro räddades för Sveriges folk. På ena sidan stod de svenska protestanterna, under ledning av hertig Karl, och på den andra sidan stod de svenska katolikerna, anförda av hertigens brorson kung Sigismund. Följderna av slaget vid Stångebro blev att Sigismund flydde till Polen och de herrar som deltagit på hans sida kastades i fängelse eller avrättades på skärtorsdagen den 20 mars 1600. Dessa avrättningar kallas i historien Linköpings blodbad. Karl stod bakom liknande blodbad även på andra orter: Kalmar , Åbo och Viborg. Gabriel Emporagrius blir kyrkoherde i Årsunda pastorat i Uppsala ärkestift 1601 och i Fittja pastorat i samma stift 1612 fram till sin död. Han efterträddes i sin tur som kyrkoherde i Fittja av svärsonen Petrus Erici Weslandus. Fittja kyrka erhöll under 1600-talet enligt arkivalierna fem olika ljuskronor som gåva. Den första av dessa hade sex ljusarmar och skänktes till minne av Gabriel Emporagrius av hans arvingar omkring 1634. Gabriel Emporagrius minnessten från 1632 återfinns mitt i koret med latinsk påskrift: Här vilar jag Gabriel Erici Emporagrius fordom kyrkoherde i denna församling, född år 1565, prästvigd år 1590, gift år 1592, fältpräst vid Stångebro år 1598, dog år 1632 den 18:e maj. Övre bilden: Slaget vid Stångebro > sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_St%C3%A5ngebro Mellersta bilden föreställer Fittja kyrka mot väster. Foto: Arkitekten Sven Adolf Brandel 1923. Nedre bilden föreställer en vinkanna som skänktes 1651 av sonen Ericus Emporagrius. Den graverade texten i latin lyder: Till tacksam åminnelse av min käre fader, herr Gabriel Erici Emporagrius, denna församlings förre nitiske kyrkoherde, nu salig i Herren och begraven i detta tempel, invigde jag, hans son Ericus Gabrielis Emporagrius, teol dr, pastor primarius i Stockholm och preses i konsistoriet därstädes, år 1651 denna silverkanna till heligt bruk vid Herrens nattvard i samförstånd med min kära maka Elisabeth Paulina, ärkebiskop Laurentius' dotter, med vilken jag ingick ett nytt äktenskap efter min förra likaså älskade hustrus, Sara Eriksdotter Simtelia, bortgång. Stämplarna och kannans utseende tyder på att den kan ha tillverkats i Lübeck under 1600-talets början. Kannan såldes 1869 till Statens historiska museum där den alltjämt befinner sig. Foto: fotograf och författare Sören Hallgren 1970.

Personhistoria