Våra förfäders namn är i ministerialböckerna och andra äldre handlingar stavade på många olika sätt. De skiftande stavningarna avspeglar ingen vilja eller önskan hos våra förfäder utan är endast ett tecken på bristande stavningsnormer i äldre tider. Prästerna utelämnade dessutom ofta släktnamnet för att bara anteckna patronymikonet. Detta försvårar släktforskningen ytterligare. För att bringa reda i dessa olika namnformer har namnen i släktsammanställningen Järnrötter normaliserats efter standard. Normering av namn används för att undvika olika stavningar av ett och samma namn. Exempel på sådana namn skulle kunna vara Cochois, Schult och Zeppenfeldt men även patronymikon det vill säga sonnamn visar på olika stavningsvarianter. Språket utvecklas ständigt och stavningen utvecklas mot att den överensstämmer med uttalet. Släktnamnet Wikingschöld antogs under 1800-talets första hälft på fädernet men blev dock kortvarigt. Namnet återupptogs tre generationer senare med nuvarande stavning. Likaså var det vanligt att personnamn med gemensamt ursprung skrevs på flera olika sätt. Elisabeth, Lisa, Lisbeth och Lisken kunde användas om vartannat för samma person. Dessa namnformer är att betrakta som olika varianter av samma ursprungsnamn. På grund av detta har jag på samma sätt tillämpat en normering av personnamn.